Road to Hell

(1995-2007)

You must learn this lesson fast and learn it well
This ain’t no upwardly mobile freeway
Oh no, this is the road to hell

Någonstans var jag nog färdig med orienteringen och resten av livet stod för dörren. Ljumskskadan hade svårt att läka ut och helt plötsligt fanns massa annat där. Studierna var avklarade och en period med yrkesliv och massor av roliga grejor inleddes, i princip inget idrottande. Lite dykning, lite golf. Rätt mycket av det som jag under dessa år definierade som la dolce vita.

Under tiden på Mannheimer Swartling Advokatbyrå (2001) fick vi gå på obligatoriska hälsokontroller. Jag fick cykla och sjuksköterskan sa att jag inte var i så bra form. ”Vad menar du” sa jag ”jag är ju orienterare. Och dessutom ganska bra….” Någon vecka senare vad det dags för tiomila (enda tävlingen jag sprang det året). Jag tog på mig en 13 km nattsträcka mest baserad på mina gamla meriter. När jag kom i mål med svagt lyse eftersom batteriet tog slut var alla oroliga – jag hade varit ute i långt över tre timmar…..

På julafton det året kom i vart fall en vändpunkt. Hemma hos mina föräldrar ställde jag mig på vågen som visade 100,3 kg. Månaden efter käkade jag Nutrilett och kom ned till 96 kg. Identifikation och självbild är  viktigt – men jag kunde knappast kalla mig en vältränad orienterare längre.

Jag blev rekryterad till Sony Ericsson som chefsjurist för verksamheten i Lund 2002. Vårt liv bestod egentligen av massor annat – jobb, flytt, jobb, resor, resor, jobb, hus. Vi startade fabriker i Indien, Mexico, Beijing. Samarbeten i Tokyo, San Fransisco. Mycket av det som borde ha skett i livet blev uppskjutet och jag började känna mig gammal och risken för att livet skulle rinna ifrån mig blev uppenbar. Mycket förändras med Linnea som föddes samma år som jag fyllde 39.

Men en annan förändring hade redan inletts några månader innan dess. Min fru – som är en mycket klok fru – sa under julen 2006 till mig  att ”nu får du faktiskt börja röra på dig”. Det är de bästa hon har sagt till mig någon gång (kan säkert diskuteras men passar bra att skriva i detta sammanhang), men mer om det imorgon.