Race report – Ironman Kalmar 19 augusti 2017

Så var dagen över och jag är en Ironman.

Det går inte att göra en racerapport utan att reflektera över resan hit. Första ledtråden till en Ironman fann jag i en facebook post från 2014 då jag gratulerade två goda vänner till strålande prestationer i Kalmar och jag lovade att jag skulle göra en Ironman före jag fyller 50 år (vilket är nästa år). Nästa ledtråd handlar om att jag gick sönder under våren 2016 efter att ha knäckt sub40. Efter lite harvande börja jag alternativträna med simning och cykel och plötsligt förstod jag att triathlonträning är bra för mig – jag tränar mycket, jag tränar varierat och det ger bra resultat i alla discipliner. Det är dock en tråkig insikt att full löpträning kommer att gå åt skogen. Ledtråd nummer tre fann jag förra sommaren då jag körde två halva IM – en var en tydlig lärdom (”även en halv kräver förberedelser om man inte vill vägga”) och den andre en fingervisning (”om du förbereder så kan det nog gå”). I augusti anmälde jag mig och i november påbörjade jag på allvar resan till att vara redo för IM (mer om detta i min pre race rapport). Fast resan började egentligen för tio år sedan när min hustru sparkade ut mig genom dörren och sa till mig att det är dags att börja träna igen efter 15 år i soffan – idag är jag oerhört tacksam för den sparken och att jag faktiskt lyssnade på henne. Att vara atlet (bara våga säga det!) är idag en stor del av min identitet. Jag har oerhört svårt att se en annan Magnus framför mig.

Låt oss återvända till den 19 augusti. Familjen och jag själv bodde på hotell på Öland. Frukosten serverades kl 5 och bilen rullade en halvtimme senare. Regnade gjorde det men det är inte problem men jag har det lite tufft med vind på cykeln. Regnet avtog dock och det sprack upp. Kalmar visade sin bästa sida. Efter att preppat cykel med energi och luft, kollat övriga grejor så var det dags att ta farväl av familjen. Jag joggade lätt ned till hamnen, upptäcker en liten reva i våtdräkten men inget som hindrar mig. Man kan ta på anspänningen som ligger spänd som en spinnaker över hela gänget i rosa badmössor. Ställer mig i selfseedingen på 1.20 bakre delen. Nationalsången rivs av och sedan kommer Kentas ”just idag är jag stark”. Denna låt har funnits länge i mina tankar och jag använder den ofta för att finna stämning inför lopp. Jag har väntat så länge på just denna dag, det är skönt att den äntligen kommer.

Att simma med 2000 andra triatleter kan lätt bli en tuff uppgift. Jag fick ett mail innan jag startade av en god vän – ”följ din plan”. Nog ett av de bästa råden. Planen var enkel – simma lugnt och metodiskt; håll lite ut från huvudfåran. Acceptera att du får lite sparkar och översim. Första 1,5 km flöt på med lite sparkar medan nästa km blev lite motströms. Därefter blev det lite krångligare och under sista km började jag veva en hel del. Men upp ur vattnet på 1,29 och klart godkänt även om jag hade förväntat mig någonstans nedåt 1,20. Placering 1644.

Snabbt genom transition och upp på cykeln. Jag hade blandat ihop tre flaskor enligt Mighty Sports Ironman rekommendationer och jag skulle dricka vatten till. Perfekt kombo för att få i sig all energi, slippa påsarna men framförallt komma ifrån den kletiga gelekänslan. Funkade perfekt. Upp över ölandsbron och sedan nedför med vinden i ryggen – härlig lätt cykling i 45 km/h. Väl på Öland fortsatte resan söderut och fartplanen höll i trots lätt motsidvind. Fantastiska vyer och massor med publik i varenda trädgård. Resan tillbaka över Alvaret blev dock en hårfön. Men många timmar på Skånes slätter har gjort mig beredd. Väntade samma känsla över bron men var stark och tog många cyklister här. In för varvning med snitttempo över 30 km/h och två timmar kvar. Lite annorlunda och mer teknisk cykling med lite upp och ner. Passade mig bra och utnyttjade nedförsbackar till 20 sekunders vila då och då. Kunde slå av lite in emot växlingen och kom in på 5,57, vilket kändes riktigt bra. Plockade många cyklister längs hela resan och var i mål på plats 1060.

Återigen snabbt genom transition (gillar inte att sätta mig och vila) och ut på känsla. Rullade på genom staden i strax över femtempo som höll första milen, sedan sjönk farten något. Kände mig oerhört fräsch och gladde mig åt publik men framförallt när jag såg mina barn, fru och föräldrar efter 14 km så kändes det riktigt gott. Min gode vän Robert Westman dök också upp med härliga peppningar och coach Christian gjorde detsamma. Efter halva loppet sjönk jag ned över 6 min/km och därefter beslöt jag mig att ta 30 m promenad genom varje vätska. En bra strategi för att springa resten. Även om jag började sjunga på Kentas låt igen med en mindre justering ”Jag har längtat så länge på just den dag, det är skönt att den äntligen är över” så upplevde jag aldrig smärta, utmattning eller uttråkning. Det stack visserligen i benen och krampen kanske inte var mer än ett trappsteg bort. Känsla av att se den röda mattan, få publiken med sig på upploppet, det stora leendet från speaker och en high five och få konstatera ”I AM AN IRONMAN” är priceless. Tiden på maran 4,06 och total 11,40,29 är faktiskt bra. Total placering 648 och 97 i gubbar 45-49 år. Inte så illa pinkat av en trähäst. Eller stålhäst numera.

Några avslutande reflektioner:

En bestående känsla är ”skulle det inte vara värre än så här?”. Svaret på den känslan är givetvis föreberedelser. Jag ger bara ett råd till den som vill utmana sig själv – gör det ordentligt. Från dag 1 till dess du går i mål.

Vilken njutning! Vilken fest! Vilken resa! Vilken personlig utveckling det har varit!

”Yes you can” är ett helt sant statement – men det handlar inte om att säga det, det handlar om att göra det. Men jag rekommendera alla att göra en stor investering i sig själva (vad ni än må välja att göra)

Finns mycket potential kvar om man skulle vilja (15 min sim, 45 min cykel och 30 min på löpning). Fast det vet jag inte om jag vill. De långa träningspassen tär på psyket.

Många credits till alla som har deltagit i denna resa – familj, vänner, arbetskamrater, klubbkompisar. Det var i och för sig jag som simmade, cyklade och sprang, men ni var med mig hela vägen.