Pre-race Ironman Kalmar – BIB #2201

Jag har väntat så länge på just den här dan
Och det är skönt att den äntligen kommer

Lördag morgon, ungefär vid denna tiden, har jag passerat Ölandsbron där borta. Jag är två timmar in i Ironman Kalmar och har lite mindre än 10 timmar kvar till den röda mattan.

Det är 70 timmar kvar och mitt stora mål under de senaste nio månaderna ligger nu precis framför mina fötter. Jag är inte nervös men anspänningen enormt stor. Den syns på mig. Den känns i mig. Det är svårt att tänka på något annat nu. Jag har levt med detta framför mig i ett år och nu är dagen här och det är skönt att den äntligen kommer. Anspänningen är stor, men också lusten.

Väntat så länge på just denna dag
Den ger lust när den kommer

När jag startade detta äventyr lovade jag mig själv en sak. Jag skulle inte stå på startlinjen med känslan av att jag borde gjort mer eller något annorlunda. Man förbereder sig för en Ironman. Ordentligt. Och jag har förberett mig. Sedan mitten av november har jag tränat 360 gånger med en sammanlagd träningstid på 365 timmar. Jag har sprungit i 140 timmar och 130 mil. Jag har cyklat i 120 timmar och samlat på mig 225 mil. Jag har simmat otaliga längder i pool och hav under nästan 70 timmar. Jag har lagt nästan 50 timmar i gymmet. Jag har till och med gått på yoga (längst bak i ett mörkt rum i och för sig). Jag skulle gissa att detta motsvarar 95 % av planerade pass.

Jag har varit frisk, skadefri och förvånansvärt fräsch. Jag mår bra och är bättre tränad än någonsin. Jag har sett resultat med personliga rekord på halvmaran och på halv IM. Jag har upplevt en pojkdröm och sprungit långa natten på Tiomila. Jag har gått ned i vikt och tittar man noga så kan man till och med se muskler på överkroppen. Jag är väl förberedd.

Hade någon föreslagit Ironman för ett par år sedan hade jag skrattat. Men jag har sett något nytt detta år. Det finns massor med härliga uttryck som ”inget är omöjligt”, ”du kan om du vill”; uttryck som ofta passerar förbi som ett löv i vinden och man trampar vidare i sina invanda djupa spår. Med ålderns rätt kan jag nu konstatera att det går att skapa mål bortom sin vanliga horisont, men jag förstår också att det inte händer av sig själv. Det krävs en dedikation för att nå bortom vardagen. Jag föreslår inte att alla ska göra Ironman, men drömmer man att kunna dansa så är det faktiskt möjligt att bli ganska bra på det. Just do it!

Jag vet inte vad lördagen bär med sig, söndagen är troligen enormt smärtsam, men jag vet att resan hit har varit fantastisk på många sätt. Resan har bevittnats av min tappra familj – barnen har till och med testat triathlon med stor glädje och jag har haft förmånen att köra Swimrun med min hustru i år – och av min ständiga inspirationskälla Patrik Jansson, min personliga nutritionsexpert Robert Westman från MightySports och coach Christian Malmström, som alla har varit en viktig del i denna resa med kunskap, support och hejarop.

Nu är det dags för de sista förberedelserna – packa, ta sig till Kalmar, bike check-in, Ironkids med barnen, vila, mat, packa för tävlingen och förhoppningsvis lite sömn. Upp med tuppen och sedan ner till Kalmar. Lyssna på nationalsången. Och när jag tar på mig mina glasögon och kastar mig i så har jag Kenta med mig.

Just idag är jag stark
Just idag mår jag bra
Jag förs framåt av kraftiga vindar

Just idag är jag stark
Just idag mår jag bra
Jag har tron på mig själv på min sida