I wanna be somebody

(2012 – 2014)

I wanna be somebody, be somebody soon
I wanna be somebody, be somebody too


Hej Robban, det är Magnus. Hur bra kan jag bli på löpning?

“Så bra du vill … men du måste träna varje dag. Variera dig. Följa ett schema. Höja nivån.” “Räknas det när jag cyklar eller simmar eller går med hunden?” “Nej, givetvis inte. Löpare blir man av löpträning.” “Kan du hjälpa mig? Jag vill se hur bra jag kan bli.”

Och så stukade jag foten. Karriär 4.0 inleddes med skada. Men jag hade bestämt mig och jag började direkt med tre veckors alternativträning den 1 mars 2012.

Robert Westman, tidigare min adept inom orienteringen och numera bl.a. löpare i Hälle (nu kör han triathlon med personbästa på 4:37 på halvan och produktchef å Mighty Sport som säljer Rödbetsjuice), gav mig veckovis träningsschema som jag följde till punkt och pricka. Ni har kanske sett att jag har produkt placerat Mighty Sport en del i mina texter – det är ett stort tack till Robert för all hans hjälp med träning och ett tips till er andra – hitta en PT som hjälper er.

Några månaders dedikerad träning gjorde att jag klämde göteborgsvarvet på 1:35:50. Sjukt stolt.

På Tre skåningar och en Dansk lyckades jag bärga en totalseger i orientering för första gången sedan 1984. Sjukt stolt. Sommaren flöt på och jag landade Lidingö på 2:37. Sjukt stolt.

Det stora målet var dock Frankfurt maran i slutet på November. Jag och frugan beslöt oss för en minisemester och för att återse

Heidelberg, där vi träffades hösten 1994. Vi flög ned på lördag morgon. När vi landade var det 2 plus och snöstorm med betoning på storm. Uruselt väder helt enkelt. Men ett högtryck tryckte undan stormen och på morgonen vaknade vi till

klarblå himmel, 0 grader och vindstilla. Kallt men fantastiskt väder. Hade bestämt mig för 5 tempo men gick ut i 4:54 och låg på bra fram till 30 km. Tappade något fram till 35, medan resan mellan 35 och 40 blev något tyngre. Tur var att (1) jag gick ikapp Robert vid 35 km och fick sällskap i mål och (2) 40-41 km gick i svagt utförslöpa och jag kände att 3:30 låg där som en hägrande oas. Det var en fantastisk känsla att gå i mål inne i Frankfurts gamla börshus som en stolt segrare på 3:28. Sjukt stolt.

2012 var ett mycket bra löpår. Lidingö var tungt (men bra resultat) men de andra loppen var lopp med starkt flyt. Jag var kanske på väg att bli en löpare.  Det här med löpning blev viktigt – en identifikator av mig – jag är Magnus – du vet ”killen som springer”. Sjukt stolt.

Under sommaren 2013 bestämde jag mig för att starta eget – jag såg ett antal trådar löpa samman; Magnus Steen var mitt i korsvägen av en juristmarknad som kommer att träffas av teknisk innovation och med bakgrund som chefsjurist, advokat och affärsman. Förenklat sett – mycket av det som idag är individuellt juristhantverk kommer inom ett antal år att utföras av intelligenta mjukvaruprogram. Här skall jag vara tänkte jag. Jag riktar in mig på avtalshantering men fuskar lite med annat också. Det tar sin tid att starta bolag, hitta kunder, övertyga marknad osv. Hösten blev väldigt mycket arbete och lite träning. 

En dag på busfabriken ser jag en kille som sitter vid sin dator och jag känner igen loggan på datorn. Hej, är det du som håller på med HBGM? Jag lärde känna Andreas. Ett par veckor sedan var det dags för Musikhjälpen och jag raggade tag i en god vän som drog ihop lite sponsring (en krona per meter) – för att göra en lång historia kort – det var fantastisk kul att springa för HBGM och musikhjälpen och två goda vänner fick jag på köpet. Det blev också en bra omstart för mig och veckan efter började jag träna med Göta – karriär 4.0 uppgraderades.

I samband med detta utspelade sig följande konversation.

“Hej Martin, jag har börjat umgås med ett nytt gäng polare – jag vet inte om det är så bra för mig” “Menar du oss eller?” “Nej, jag har börjat träna med Göta.”

Det är helt rätt – jag vet inte om detta är så bra egentligen, men jag har förbannat roligt och jag mår förbannat bra. Jag umgås med ungefär lika tokiga och dedikerade människor. Jag känner mig hemma även om jag vet att jag vill vara med mer (men barn, jobb, tid etc.). Det är glädje.


Detta var ett sammandrag av min resa till (nästan) Löpare. Nu är det snart dags för Änglamilen – nytt PB?